Har hon rätt eller vad?!

Elisabet Höglund: Man kan alltid gå till socialen

I Bloggosfären

Här visas de tre senaste blogginläggen som har länkat till denna artikel.

Kära Elisabet Höglund,

 

Ankan

 

15 sept 13:18

 

Använd den här länken när du bloggar om artikeln:

 

Det är augusti 1964. Platsen är Karlskoga. Sven-Åke packar ner kläder, verktyg och sin lärlingsbok i en bag. Han tar adjö av sina föräldrar och kliver på tåget till Stockholm. Han är 16 år och nybakad murare från yrkesskolan. Men han måste flytta, för i Karlskoga finns det inga jobb.
Vid Stockholms central stiger han av tåget och går ut på Vasagatan. Mannen på arbetsförmedlingen hemma hade sagt att om Sven-Åke tog till vänster och gick några hundra meter så skulle han komma till en busstation. Där kunde han ta vilken buss han ville.
En buss står inne. Det står "Danderyd" på skylten. Han kliver på. Danderyd har han aldrig hört talas om, men kanske finns det jobb där. Efter en halvtimma är resan slut. "Danderyds sjukhus. Ändstation", ropar chauffören.
När Sven-Åke kliver av bussen tror han inte sina ögon. Framför honom tornar ett jättebygge upp sig, ett sjukhus i vardande. Byggkranar och lastbilar rör sig överallt. Här finns det säkert jobb, tänker Sven-Åke. Plötsligt får han syn på en man som ser ut som en verkmästare. Försiktigt går Sven-Åke fram till mannen och säger blygt:
- Jag skulle vilja börja jobba här. Jag är 16 år och färdig murare från yrkesskolan i Örebro.
- Nä grabben, här finns inget jobb åt dig. Du är för ung.
- Jamen, jag har ju åkt ända från Karlskoga för att söka jobb. Jag kom i dag och har ingenstans att bo. Jag har inga pengar, bara de 1 500 kronor jag fick av arbetsförmedlingen i flyttbidrag.
Verkmästaren funderar. Sen ler han:
- Det är klart att du får jobba här. Du kan börja på en gång. Sova får du göra i ett rum, som vi har iordningställt för dom byggkillar som inte har någon egen bostad.
Sven-Åke jublar. Han får vara med och bygga Danderyds sjukhus! Nu är han murare på riktigt.

Den här berättelsen
är sann. Jag kom att tänka på den när jag lyssnade på ett reportage i radions P1 häromdagen. Det handlade om arbetslösa ungdomar i Hofors i Gästrikland. De intervjuade flickorna var i 20-årsåldern. Flera hade hoppat av gymnasiet. Några hade redan fått barn. Alla levde på bostadsbidrag, barnbidrag, föräldrapenning och socialbidrag.
De tänkte aldrig flytta från Hofors. Här hade de sina vänner, sin släkt och sin trygghet och att leva på socialbidrag var helt OK. Visst fanns det städjobb och jobb i hemtjänsten, men att torka skit på gamlingar, det låg under deras värdighet.
Pendla till Gävle? Nä, det ville de inte. Kanske blev det något jobb ledigt på bruket (Ovaco Steel) längre fram. På bruket kunde de alltid tänka sig att jobba. Nån gång. Men flytta... nej.
Hörde jag rätt? Ja, tyvärr. Det hela blev inte bättre, när två politiker skulle kommentera reportaget:

"Det är klart att vi inte accepterar att ungdomar inte gör allt för att skaffa sig jobb bla bla bla... vi måste stötta dom här ungdomarna bla bla bla... dom måste få utbildning bla bla bla... visst har vi politiker ett ansvar... men det finns ju inga jobb bla bla bla..."
Jag orkade inte lyssna. När jag knäppte av radion, dök historien om Sven-Åke upp i huvudet. Han kunde. Han vågade. 16 år gammal övergav han tryggheten och flyttade ensam till Stockholm utan att vara säker på om hans "fallskärm" skulle utvecklas eller ej. Men det var då det.
Jag påstår inte att unga människor på den tiden var mer benägna att anstränga sig för att få ett jobb än de är i dag. Men dagens trygghets- och bidragssystem gör att den som inte vill jobba klarar sig ändå. Man kan alltid gå till socialen



Min åsikt: Det var då det, och det var annorlunda, det fungerar inte på samma sätt idag. Och kvinnorna då fick också barn i tidig ålder men hade inte samma tänk som puckobrudarna ovan. Att inte orka lyfta ett finger, fy fan för det. Det är vi som betalar dem. De har skaffat barn för att få barnbidrag eller? Fast de kanske själva har barnbidrag fortfarande. Och politikerna är väl som politiker är mest. Motivera istället för att "stötta" kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0