Jag hade rött hår länge, and I love it. Men det går bara inte. Man orkar inte hålla på med utväxten och fixa och dona, jag hade jätterött as in jordgubbe, hallon, ketchup, hjärta, blod, kina. Men med utväxten (som kommer sjukt skabbt fast håret ändå aldrig blir längre?) som ibland blev rosa, orange, ljusbrun ja u name it, man orkar inte. Skulle behöva ha stående tid hos nån av mina frisörer var 4:e vecka för att fixa det, skulle behöva ha regnmössa varje gång det regnar och plastörngott om man lägger sig emd blött hår.
Jag kom och tänka på detta igår igen när jag satt på facebook, en kompis skrev att hon var så trött på att kämpa med det röda. Jag mindes precis hur det var, röda handflator, handdukar och mindre och mindre färg i håret. Sjal över håret vid minsta solstråle.

Roligt att när jag satt i dessa tankar läste jag på Linda Skugges blogg, hon har precis färgat håret rött och hon beskriver det väldigt bra.

"Det är ett heltidsjobb att ha rött hår, man måste leva sitt liv på ett sätt så att håret aldrig behöver tvättas och när man tvättar måste man tona varje gång. Dvs jag sitter i detta nu med toning och badrummet ser ut som blodbad."

Hittade ingen bra bild på håret nu men här har jag sjal över för att dölja den jobbiga utväxten och allmänna urtvättningen av det röda. Det är inte ens rött, det är typ rödlätt. Inte bra. Gunsans naturliga är typ samma som min knallröda kamp. Säger sig självt att man inte orkar. Speciellt inte nu när jag är svart och skulle få avfärga och bleka och moja sönder mitt hår.

Fast ändå är jag sugen varje dag.......

Texas Terri har en snygg röd färg