Dia Psalma spelade okristligt tidigt så jag och Pernilla stog i glasskön och lyssnade på slutet av deras gig bara. Sedan satte vi oss i gräset vid den största scenen och lyssnade på Sophie Zelmani. Konstigt scenval, det tyckte även hon men ändå kan ja förstå tanken på något sätt. Okej att det fanns plats för 35000 röjande åskådare på kvällarna men på dagen var det en stor härlig gräsmatta i närheten av massa mattält så den lugna konserten kunde verkligen avnjutas.

Sen var det dags för Miss Li med sin enorma röst och glädje. Roligt är att hon förra året spelade klockan ett på dagen på en liten klubb och i år stog hon på näst största scenen och det var smockfullt med folk.

Vi skippade Lars igen (sorry) och det var väl lite synd för han körde storbanmd med stråkar och blås men vi satte oss i campet en stund efter vi dragit en shoppingrunda. Väl där väckte jag min karl till liv som tagit över min förkylning och legat hela dagen med baksmälla, trötthet, solsken och förkylning. Vi satt och drack ett tag och gick sedan in igen för att se Dundertåget på samma lilla scen som Coffinshakers. De röjde rejält om Strängen från Hellacopters nya band och jag tror inte att det gjorde honom något att han förra året stog på festivalens största scen med HC och nu på den minsta med sitt nya band. Han gillade det ändå.

Avslutningsvis då. Ni har säkert redan sett bilderba som säger mer än 1000 ord. Det var fantastiskt.




Tack Håkan Hellström för ett bra avslut på en skön festival. Precis som förra året!

Bilderna från Jon Wallsten www.peaceandlove.nu