Då var den festivalen över. Trots förkylning var det underbart och trots många negativa aspekter i och med den ökade biljettförsäljningen var det härligt härligt. Det som itne var så bra var att campingen var indelad i rutor så man fick itne själv bestämma hur man ville ha tälten. När vi kom på onsdagkvällen var det rätt smärtfritt men för de som kommit tidigare i veckan innebar det köer på upp mot fem timmar.

Efter alkohol och uppackning på onsdagen la jag mig rätt tidigt med snoret forsandes in i hjärnan och ut genom näsan. Torsdagen började med den efterlängtade festivalfrukosten, polarmacka med mjukost och en bira. Jag begav mig in mot festivalområdet som var flyttat i år. 2,2 km från campingen! Det var det största minuset med hela festivalen. Det blir itne till att springa fram och tillbaka speciellt inte i den värmen som var. Kontentan blir att man då ska drick i öltälten inne på festivalen. I full sol, efter en timmes kö till varje tält och ingen toa där inne. Inte godkänt för fem öre.

Positivt var att festivalen kändes större och mäktigare med sina 41 000 sålda biljetter i jämförelse med 26 000 förra året. Maten är oftast god i de olika stånden, det finns en hel del att välja på. Vattenköerna var aldrig speciellt långa trots värmen och vattnet är alltid kallt. Duschköer fanns det nästan inte vilket var förvånande då det brukar vara 2-3 timmars kö på t ex Hultsfred. Och nu hade vi solen stekande på oss 20 timmar om dygnet. (trots detta duschade jag aldrig haha).,

I vårt camp bodde vi och Crigge o Teresa och hennes syrra och hennes gäng. Tonie och de häll till på annan plats, hans tjej på en annan plats, Pernilla på en annan, och inte mindre än fyra olika gäng vi kände från Väsby och Sollentuna på egna platser. Men vårt camp var the shit och jag var aldrig över hos någon annan. Alla kom till oss och vi träffade allihopa som var på festivalen.
Vi hade lite problems med våra grannar som förmodligen var skyldiga till stälden av vår alkohol från tältet och sedan rev de ett av våra tält och ställde sig två(!) gånger och pinkade på det trots att vakterna hotat med att klippa deras band. Småkidsidioter alltså.

Att festivalen fått växtvärk stämmer väl och jag förstår att det är stor skillnad på att integrera den i en stad istället för att ha fullt med åkermark som många andra festivaler. Men det ursäktar inte de långa avstånden och inte bara mellan campingen och festivalen utan även inne på festivalområdet mellan scenerna. Trist faktiskt. Lär de sig inte till nästa år tror jag det blir en annan festival.

Hur som så ska jag berätta lite för er om spelningarna vi såg.


Tälta litegranna

Jossan, Danne, Tonie och Teresa

Skål med rödvin i ett plastglas

Crigge o Kent