Jimi Hendrix-band säljs - för 1,8 milj

De aldrig tidigare hörda inspelningarna auktioneras ut

Ett kassettband med aldrig tidigare hörda Jimi Hendrix-inspelningar ska auktioneras ut - och beräknas säljas för 1,8 miljoner kronor.

Bandet innehåller 14 låtar.

Inspelningarna tros ha gjorts i Jimi Hendrix hem 1968 och inkluderar bland annat en Bob Dylan-cover och flera lugnare versioner av hits från albumet "Electric ladyland".

Jimi Hendrix tros ha gett kassettbandet till en vän som jobbade i en fotostudio i närheten av gitarrlegendens hem i London - som i sin tur sålt den till en bar.

Säljs online

Det är barens nuvarande ägare som nu planerar att sälja bandet på auktion. Auktionen äger rum online tisdagen den 28 april - och beräknas inbringa cirka 1,8 miljoner kronor.

"Bandet är äkta"

Auktionshusets direktör Ted Owen är övertygad om att kassettbandet är autentiskt.

- Jag har hört nästan alla inspelningar Jimi Hendrix gjort och är väldigt bekant med hans egenhändigt inspelade rullar. Det är känt att 37 existerar men nu finns bara en ute hos allmänheten, säger han till Contactmusic

Nästa vecka är det redan dags för oss att stega in i maj månad. Är det inte sjukt så säg. Återigen blir det en skönt kort vecka, jag jobbar tre dagar och på torsdagen "jobbar" jag hemifrån.
På kvällen blir det mycket skojigt med 30årsfest! Jag har en perfekt planerad outfit, har man tom fått lite mer färg tills dess så skadar det inte det minsta. Under dagen är jag stand by för alla sorts bestyr som kan uppkomma postparty. Ser verkligen fram emot nästa vecka! Längtar efter att festa med Sorre, det var inte igår det, minsann.






Promenerade förbi en påbörjad brasa i Pulkabacken i Fresta. En riktig klassiker. Eller en påbörjad brasa var väl att ta i, en hög ris och grenar som ska sluta sitt öde som Majbål.

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/399122

Kolla in den här häftiga retrokåken!

Maria Fagerberg väjer inte för det svåra

Linköpingsförfattaren Maria Fagerberg gillar att sätta sig in i hur andra människor tänker. I sin senaste bok lyfter hon fram en historia som måste berättas. Den handlar om unga flickor som skadar sig själva.

- Jag blir arg när jag tänker på att det finns så mycket psykisk ohälsa bland unga i dag. Det är slöseri med ungdomars resurser.

Så säger Maria Fagerberg, författare och programrektor på Folkuniversitetets gymnasium i Linköping. Nyligen kom hennes senaste bok "Lingonstigen 114", om 15-åriga mönstereleven Embla från det perfekta radhusområdet. Embla, flickan som i tonåren blir allt mer inbunden, klär sig i svart och skadar sig själv. I hemlighet skär hon sig på armarna, benen och magen. Smärtan och blodet får henne att tycka att andra problem känns uthärdliga. Men hon tappar kontrollen, har svårt att dölja såren som blir allt djupare. Hon måste ha hjälp för att stoppa blödningarna.

- Egentligen handlar boken väldigt mycket om Emblas mamma. Det är hon som har svårt att acceptera att hennes barn mår dåligt. Det är också genom henne som vi får veta mycket om Embla, säger Maria Fagerberg.

- Det finns andra böcker om flickor som skadar sig. Men kanske inte så många som beskriver det ur den här synvinkeln.

Lite märkligt är det att just jag ska intervjua Maria Fagerberg, hinner jag tänka medan hon svarar rappt och exakt på mina frågor. Jag som var hennes elev på S:t Lars skola 1990. Då var hon lärarkandidat i svenska med en smittsam iver för litteratur. Hon skrev prov där vi förstod att hon förväntade sig stordåd.

En gång hamnade vi bredvid varandra på bussen, i ungefär två hållplatser från skolan. På den tiden hann hon ställa "vaskadubli"-frågan.

Jag sa att jag skulle bli journalist.

Det är en författares rätt att sätta sig in i människors olika livsöden, att beskriva de svåraste situationerna eller bara glädjen och kryddan. Någonstans bryter det igenom och skapar en igenkänning.

"Mamma?

Emblas röst är liten.

Ja.

Gråten hörs från stämbanden. Susanne harklar sig, vill inte göra det värre för Embla.

Tack."

- För Embla är det där ett väldigt stort steg att ta. Till slut tackar hon sin mamma för att hon tog henne till en läkare. Hon har signalerat att hon behöver hjälp och inser att mamman har sett det.

Problemet med flickor som skär sig blev uppmärksammat på 90-talet. Förra året beskrev Dagens Nyheter fenomenet som en epidemi. För många är hjälpen långt borta, eftersom det krävs både mod och styrka att be om den. Då gäller det också att vädjan tas på allvar.

- Embla får inget förtroende för psykologen de kontaktar. Och den personen kan inte heller dämpa Susannes oro för vad som händer med dottern.

Maria Fagerbergs jobb som lärare och rektor ger henne en direktkontakt med ungdomar i samma ålder som Embla. Det är troligt att hon mött personer i liknande situationer.

- Jag har i alla fall ett slags fördel eftersom jag träffar många unga människor, och jag kan känna den prestationspress som många upplever, säger hon.

Har du gjort mycket research för att skriva boken?

- Nej, faktiskt inte. Jag arbetar snarare med att försöka sätta mig in i olika situationer. Det är vad skrivandet går ut på för mig. Jag kan hålla på med det bara för att jag tycker att det är kul. Och jag gör det nästan dagligen.

- Att skriva är målet. Jag börjar inte med tanken att jag ska ge ut en bok.

Men efter fyra böcker har nog en viss rutin infunnit sig. Maria Fagerbergs skrivsätt uppfattar jag som avskalat och disciplinerat, med ganska korta förklaringar och ett lättläst ordbruk.

- Jag tycker om ett rent och rakt språk. Det ska finnas ett tempo, en tydlig rytm som tar läsaren framåt, säger hon.

Karaktären Susanne arbetar på en förskola, hon är nog en ganska präktig, "duktig" person, även om det inte alltid stämmer med hennes självbild. Men när hon blir upprörd över myndigheternas sätt att behandla dottern - och reagerar med att försöka skriva en debattartikel - så sitter orden långt inne. Hon får skrivkramp.

Känner du igen dig?

- Inte alls. För mig flyter det oftast på. Men jag vill visa att man kan ha stor nytta av att känna sig bekväm i att formulera sig, att ha en röst inom sig när man skriver.

Boken slutar inte med att allt blir bra. Den lämnar endast en smula hopp, och återigen är det en vuxen som står för det. Maria Fagerberg lägger upp en viktig sensmoral:

- Om man ser att någon mår dåligt så ska man inte vara rädd för att försöka hjälpa, på de sätt man kan.

Läs mer på www.mariafagerberg.se

Dessa söta söta små valpisar ligger till salu just nu på Blocket. De kostar bara 8000 vilket är ett väldigt lågt pris, kanske dax att passa på?




Alltså den där albino med brun svans? Gulligt värre. Men vi ska inte slå till, jag lever också i tron att jag aldrig skulle älska en anna hund lika mycket som Rocker. Vad säger du tanten? Tar man en ny valp till sig lätt?

Spana även in den här sötingen som säker fodervärd, kan vara ett bar nybörjaralternativ för den ovane eller osäkre.


Gör en coooool min :)

You see the house with no windows
Where the wind never sleeps
Knock at the door and ask for me
The old man knows the way
He takes you to the dancing floor
And open up your eyes
The shadow moves so silently
Together hand in hand

I'll meet you there
In my naked wedding dress
I've been waiting for you
To decorate my lips
I'll meet you there
With flowers in my hair
I'll meet you there, my love
With flowers in my hair

They cook the food with rotten meat
And paint the walls with blood
They pass around the razor blades
To welcome all the guests
They line up for the wedding march
Like soldiers in war
You've got a strange strange feeling
You've seen them all before

Underbart med kort vecka! Tre arbetsdagar som kommer springa förbi, sen bär det av till släkten i Grytgöl. Ska bli riktigt skönt att komma bort ett tag och ut på landet och så himla kul att träffa alla! Det var ett tag sen nu. Nästan ett år faktiskt. Ska blir supermysigt.
På skärtorsdagen ska jag o mamma först in till stan på lite shopping och tapas och vin. Hoppas det fina vädret håller i sig tills dess.

Så här "fint" har de påskpyntat på vår gata

Helgen har gått i vårens tecken, vi startade med after work på Imperiets uteservering, jag drack en god drink med potatisvodka, ingefära, chili o grapefrukt. Perfekt för mig som inte gillar sött! Sköljde ner det med en Mojito och sedan dinerades det på La Cucaracha. Som vanligt blev vi snabbt packade då vi börjat öla på kontoret vid tvåtiden. Jag drack ytterligare en drink, mycket olikt mig att göra sånt men massa vin slank såklart oxå ner där emellan.
Kvällen avslutades på Snaps och jag åkte strax efter ett.
Morgonen efter vaknar man till strålande sol och riktig värme. Jag och Rocker promenerade ner till Fames uteservering och där var det massa folk. Hela eftermiddagen spenderades där i solen.

På kvällen gjorde jag o Gunsan tjejmat, god sallad och bakpotatis med skagen, vi kollade på Madagascar 2 som var riktigt rolig. Det blev en tidig kväll.

Vår goda sallad!

Igår var vi på Antikmässan med Kents jobbarkompisar, det blev inte så mycket antikshopping, kent köpte en keps och ett hänglås, jag köpte inredningstidningar. Vi köpte även surdegsbröd, cognacsost och tre goda starka korvar som vi tog med till mamma och pappa som hade haft Rocker under dagen. VI åt dessa svenska tapas med sill, potatis, oliver och påskmust!