Är det något vi ofta larvar oss med på jobbet så är det att driva med varandra.

När Nayra ska åka hem en dag ser hennes bil ut så här, totalt inplastad i sträckfilm. Hon hämnas genom att plasta in varenda liten pryl på gärningsmännens kontor.


Även igår var det hon som blev drabbad, hennes mus hade fått en obehaglig klädsel osm hon lade handen om utan att se.


Veckan innan vi skulle ha vår julfest var det tissel och tassel om vår personalchefs stora avslöjande som skulle komma. Vi spekulerade runt bröllop eller graviditet eller liknande. Samma morgon har vi möte och jag nästan hoppar på stolen av nyfikenhet men inget avslöjande kommer. Senare på eftermiddagen sitter vi på resturangen, han reser sig och plingar i glaset. Jag utbrister "Yes äntligen!" alla kollar på mig och jag försöker lugna mig.
Då vill han hålla ett tal som han tillägnar mig, den mest lättlurade på hela företaget! Äntligen kunde alla brista ut i gapskratt och jag sitta där rätt snopen och riktigt blåst.
Gömma matlådan, busringa och annat moget sysslar vi också med en hel del. Som ett dagis, härligt det!