Filmrecension

Under uppvilandet efter festivalen hann vi med att se dessa tre filmer.


Revolutionary Road

Leo DiCaprio och Kate Winslet återförenas i denna kritikterrosade dramafilm. Det är 50tal, de bor i en förort, allt är slentrian och de vill bryta sig loss. Men allt går inte enligt planerna som så ofta i en film.
Jag tycker den var lite väl seg och grå, välspelad absolut, men för långa scener och för mycket utelämnat info. Var är barnen är min ständiga fråga.



Bedtime Stories

Okej jag älskar Adam Sandler, han är så avslappnad och naturlig i sina roller som den schyssta killen. Som han oftast spelar, resten av hans roller är oxå grymma. Hans bolag Happy Madison som refererar till två av hans stora gamla roliga karaktärer, hans umgänge t ex Rob Schneider som alltid har en liten roll i varje Sandlerfilm. Ja jag gillar Sandler och ja gillar Bedtime Stories. Han berättar gonattsagor för sina systerbarn och sen börjar en del av sagohändelserna bli verklighet. Tillslut försöker han styra verkligheten genom sagorna. Den är ROLIG! Se den.
bedtime-stories-french-poster.jpg image by trailermovieblog


Benjamin Button

Kräver väl ingen närmre presentation. Alltså den var så himla bra! Jag fick en Forrest Gumpkänsla, nu kom jag på att det finns samma bakgrundsman(män) i dessa två filmer. Ja som bekant då så föds han gammal och blir yngre istället för att åldras. Sminket är fantastiskt. Cate Blanchett och hennes hy! Och så Brad Pitt, som blir snyggare och snyggare! Ja ni förstår själva. Den är lång, 2 timmar och 20 minuter typ. Men för min del hade den gott kunnat vara ett dygn.

Bokrecension

Penetrering

Unni Drougge "Penetrering"

Inget för den veka eller äckelmagade. Vilken jäkla bok! Den handlar om Maximilian Frisk, en provocerande konstnär som med sitt senaste konstverk delar världen i två läger. Jag vill inte avslöja vad det är han gör men ibland vill man nästan kräkas när man läser den. Samtidigt är Frisk/Drougge så jäkla intelligent och har rätt i typ vartenda ord på vägen dit hon leder slutsatsen. En psychobok men så klockren. Och tunn, behövs inte några luntor i skinnband för att sätta ett avtryck.
Ja fy fan hörni. Unni har alltid varit så jäkla grym. Läs allt. De bästa är enligt mig, Andra sidan Alex och Jag jag jag!

Bokrecension

Boven i mitt drama kallas kärlek

Unni Drougges självbiografiska berättelse om ett förhållande hon levde i i sju år med en yngre man som misshandlade henne. Bokens självutlämnande ärlighet har upprört och chockerat många men oxå fått rikligt med beröm. Kända människors namn och identitet hålls inte hemliga här. Men en person som den här unga killen hon var ihop med, han förtjänar inte anonymitet enligt mig. Hon berättar hur han våldtar henne, misshandlar henne både mentalt och fysiskt, hotar hennes barn. Verkligen hjärntvättar henne. Samtidigt som hon är ute och föreläser och skriver krönikör om misshandel och feminism. Boken är såklart hemsk men mycket läsvärd. Med lite Unni Drouggesnusk också såklart!

Hennes tidigare alster är mycket bättre men går heller inte att jämföra tycker jag.

Filmer

Några filmer jag sett de senaste veckorna är.

Twilight, mest för att se vad Usas ungdomar är så upphetsade över. Och det var ingenting.


Wallander Hämnden, den var en bra Wallander helt enkelt


Changeling, en sann historia regisserad av Clint Eastwood och huvudrollen har Angelina Jolie. En hemsk och tragisk historia i 20talsmiljö. Verkligen sevärd.


Sin City, allt blir så coolt om Tarantino eller Rodriguez har ett finger med i spelet. Detta är lätt en av de coolaste filmerna som finns. Jag gillar serietidningsbaserade filmer.


Romper Stompe, hemsk men bra film om nazistgäng i Australien, Russel Crowe på sitt snyggaste. Det var denna som verkligen ledde honom till Hollywood.


Scarface, en sån klassiker. Behöver  inte säga så mycket mer.

Schyfferts 90-tal

Såg den kritikerrosade showen igår på svt24. Jag skrattade så jag grät hela tiden. ALLT var klockrent. Så jäkla kul! Verkligen sevärd, kolla på Svt Play och köp DVDn så fort den är ute.

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal


Max Manus

Vill verkligen rekommendera en norsk film som har biopremiär på fredag. Max Manus utspelar sig under andra världskriget i Norge, baserad på Max Manus liv. Tyvärr dog han 1996 och hann inte se det här mästerverket om sig själv men hans fruga lever fortfarande och har trots sin höga ålder varit delaktig i arbetet kring filmen.
Till skillnad mot oss  var Norge med i kriget och minnena lever kvar i landet då det än idag finns folk som upplevt det. K's hemby var en plats där folk skidade över till Sverige och bara en bit ifrån ligger Hegra fästning som var den platsen där norrmännen höll ut längst mot tyskarna.

Filmen är actionfylld men oxå riktigt bra gjord med Oslo och Stockholm i 40-talstappning, inget Hollywoodförutsägbarttjafs utan riktigt verklighetstrogen. Och den är ju som sagt en biografi, med det i bakhuvudet blir det lätt en klump i magen o halsen under filmens gång. Rekommenderas varmt!




Aksel Hennie som Max Manus.

Läs mer på http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_2870341.svd

I skuggan av värmen

Läste klart boken igår, den var mycket bra, det finns faktiskt fem delar skrivna om hennes liv, detta är den andra. Det blir biobesök nästa vecka. Joel Kinnaman som spelar en av huvudrollerna ska också spela i Snabba cash nu när den blir film, troligen spelar han JW, passar bra. Han är upcoming jag gillar honom. Ska bli kul att se den filmen oxå sen.


Biopremiär

Så igår var vi på pre-premiären av Död snö, på Sture var det norsk filmfestival och vi bokade raskt biljetter till denna zombieskräckiskomedi. Utanför ingången står en filur jag inte är sen med att ragga upp. Jätteläskig.
Regissören, producenten och en av skådespelarna var där och svarade på lite frågor och berättade om filmen. 425 liter blod gick det åt, haha.
I bärjan var ja dödsspänd o rädd men sen blev det bara riktigt coolt och skrattigt. Den var väldigt bra. Har vanlig premiär om en  månad ungefär.




Nyare inlägg
RSS 2.0